ding dong, vad händer?
Just nu sitter jag i mammas gosiga soffa framför tvn med en kopp varmt te och en nyhemkommen mamma :) hon har varit på sjön och svirat medan jag har vaktat hennes -och förnuvarande mitt hem. Jag måste ju medge att det var lite småläskigt att vara själv i en stor lhg på 86kvm(iaf på kvällen å natten), brukar ju annars bo i 35... Men uppenbarligen så överlevde jag :D
Som ni märker bor jag alltså hemma för tillfället och kommer göra det på obestämd tid(minimum 2 v). Detta pga att Peab ska komma och fixa en liten vattenskada jag hade för ett tag sen. Det är tydligen väldigt blött så de är tvungna att åtgärda det nu...Jag tänker först; Vad mer ska hända? Räcker det inte med att handleden är paj just nu? Sedan tänker jag; jaja jag är stark, jag klarar detta. Det spelar ju ingen roll, för det måste ju göras.... Så nu är alla mina möbler flyttade till ett annat ställe och jag själv till mamma. Än så länge fungerar det, får hoppas att det gör det under hela tiden...
Förövrigt så knallar det och går. Jag kämpar på med att vara enhandad, börjar vänja mig nu och komma på olika sätt för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det tog 1 vecka att lära sig knäppa jackan i ett någorlunda snabbt tempo, klä på/av sig gick väldigt fort att vänja sig vid, däremot att duscha är fortfarande jobbigt. Måste plasta in hela underarmen och tejpa, inget vatten får komma på gipset för då blir det mjukt. Sen är det svårt att tvåla in sig osv, ingen har iaf klagat på min hygien hittills så jag är nog rätt duktig ändå, haha. Jag kommer vara SJUKT GLAD när jag "får tillbaka" min vänsterhand och arm! (tur i oturen iaf att det inte var höger handled som pajja, det är jag glad över)
Måste säga att först när jag fick redan på att jag skulle vara sjukskriven i 5 veckor, att jag skulle vara hemma så länge, trodde jag att jag skulle bli galen...men nu när jag har varit hemma ca 2 ½ v så känns det mera som en ledighet fast den är lite mer bökig och öm. Men nu har jag haft tid och möjlighet att leva som en "normal" människa som kunnat ha ett liv, inte jobba när alla andra är lediga tex. Jag har kunnat tagit det lugnt och samtidigt haft tid att vara social! Det känns väldigt viktigt och härligt!
Jäklar vad långt inlägg det blev! Får börja skriva oftare istället, haha!
Nu säger jag På återseende!
Som ni märker bor jag alltså hemma för tillfället och kommer göra det på obestämd tid(minimum 2 v). Detta pga att Peab ska komma och fixa en liten vattenskada jag hade för ett tag sen. Det är tydligen väldigt blött så de är tvungna att åtgärda det nu...Jag tänker först; Vad mer ska hända? Räcker det inte med att handleden är paj just nu? Sedan tänker jag; jaja jag är stark, jag klarar detta. Det spelar ju ingen roll, för det måste ju göras.... Så nu är alla mina möbler flyttade till ett annat ställe och jag själv till mamma. Än så länge fungerar det, får hoppas att det gör det under hela tiden...
Förövrigt så knallar det och går. Jag kämpar på med att vara enhandad, börjar vänja mig nu och komma på olika sätt för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det tog 1 vecka att lära sig knäppa jackan i ett någorlunda snabbt tempo, klä på/av sig gick väldigt fort att vänja sig vid, däremot att duscha är fortfarande jobbigt. Måste plasta in hela underarmen och tejpa, inget vatten får komma på gipset för då blir det mjukt. Sen är det svårt att tvåla in sig osv, ingen har iaf klagat på min hygien hittills så jag är nog rätt duktig ändå, haha. Jag kommer vara SJUKT GLAD när jag "får tillbaka" min vänsterhand och arm! (tur i oturen iaf att det inte var höger handled som pajja, det är jag glad över)
Måste säga att först när jag fick redan på att jag skulle vara sjukskriven i 5 veckor, att jag skulle vara hemma så länge, trodde jag att jag skulle bli galen...men nu när jag har varit hemma ca 2 ½ v så känns det mera som en ledighet fast den är lite mer bökig och öm. Men nu har jag haft tid och möjlighet att leva som en "normal" människa som kunnat ha ett liv, inte jobba när alla andra är lediga tex. Jag har kunnat tagit det lugnt och samtidigt haft tid att vara social! Det känns väldigt viktigt och härligt!
Jäklar vad långt inlägg det blev! Får börja skriva oftare istället, haha!
Nu säger jag På återseende!
Kommentarer
Postat av: Petra
Hörde utav min mamma om vattenläckan! Hon träffa på din mamma på jobbet... Lät inte alls roligt!
Trackback
