Valentines Day...
Det råder delade meningar om vad folk tycker om denna dag. Det finns också olika sätt att tolka denna dagen på.
Som affärerna utnyttjar denna dagen till max. Det tycker jag är riktigt tråkigt. "Valentines day" har förfallit lite just därför tyvärr...
Visst är det väl alltid roligt och uppskattande att få blommor/choklad eller vad det nu kan vara för ting, men jag tycker inte att det ska vara ett måste eller påtvingat. Vilket det lite kan kännas som när det finns en dag då man "bör" eller "ska" eller "förväntas" göra något eller köpa något till någon speciell.
Det bästa är när man får något eller blir uppskattad vilken dag som helst, liksom out of the blue från ingenstans. Då blir i alla fall jag superglad :)
Jag tycker att fine för att hylla kärleken, att kärleken har en egen dag. Men då ska man också tänka på att kärlek köper man sig inte... den bara uppstår.
Krama någon/några en extra gång istället. Var med dem du älskar på denna dag, eller bara tänk på hur mycket kärlek det finns i världen och vad den är värd för dig i hjärtat. Stanna upp liksom och bara njut av att det finns något så rent och fint som kärlek... (visst ibland kan den vara väldigt ond och göra jävligt ont också, men det är smällar man får ta om man ska få må så underligt bra som man gör när man har kärlek i sitt liv)
Känns som att jag börjar låta lite mycket wierd nu men thats who i am. Take it or leave it ;)
Nä nu e det dags att drömma om rosa moln...
Nattinatt sunshines!
Kommentarer, 0stSnökaos AB
Jag tycker det är lite intressant att människor blir så himla frustrerade över att tåg/bussar o diverse inte går som vanligt eller inte alls. Det förstår man ju nästan själv? Det är en fara, plus att det inte GÅR att ta sig fram på vägarna. När det är svårt för bilarna så är det ju ännu svårare för en buss som väger ett antal ton mer? Vad finns det att bli arg på då? Plogarna kanske? Kommunen? Nej, vädret i så fall. En liten stund kan man bli arg och sen är det väl bara att acceptera att man inte kommer iväg? Det finns ju mobiltelefon att ringa med och säga att man inte kan komma eller att man kommer när man får möjlighet att ta sig fram? Man kan använda benen också, så länge det inte är till någon annan stad man ska till... När det blir KAOS med vädret, så blir det KAOS med människan. Man borde väl ha lärt sig vid det här laget? Det går inte att styra vädret. Släpp det, och ta inte så mycket energi av er på något ni inte kan styra över. Det är som det är. OKEJ?
Gå ut och ha snöbollskrig eller något istället, åk pulka och snowraiser :) SNÖ är inte bara tråkigt och jobbigt! :)
körkortet
Jag måste verkligen börja ta tag i projektet körkort igen... inte för att jag riktigt känner fört men det känns som bortkastade pengar annars... jag var ju på god väg precis innan jag trillade och fick gipsa armen... har inte kört bil sen innan dess, typ i mitten av november... shit det är ett bra tag sen!
Jag tänkte nog i alla fall försöka börja köra lite med mamma några ggr så jag inte är helt ringrostig på körskolan sen... har ju några innestående lektioner som bör användas! Dock är jag väldigt osäker på om jag ska köra med samma lärare som innan... han gjorde mig nervös och jag fick/får typ ångestkänslor bara jag tänker på att sätta mig i samma bil som honom... inte ett så gott tecken kanske?
Får se hur jag löser allt... tänkte i alla fall försöka läsa lite teori igen och som sagt, låna bil och köra lite med mor.
Det ordnar sig. Ingen press. Fint fint.
Good morning sunshine
På tal om ord. När jag vaknade idag så tänkte jag "good morning sunshine" för mig själv och då kom jag att tänka på att det var länge sen någon sa det till mig på morgonen. Det är ju ändå ett rätt fint uttryck som skulle uppskattas att få höra någon gång ibland. Eller hur? :)
Så jag tänkte nu att jag skulle börja säga det, inte till mig själv, men till andra :) Tex som mamma och syrran och syrrans ungar. Uppskattning är ju en fin sak, så varför inte visa den oftare? Även om det är något så litet som en sådan fras, så vet jag ju själv att det sätter ett smile på läpparna! :)
So, let's maybe do it together? :)
dan före dopparedan
En sak jag funderar över är alla som julstressar i julhandeln. Varför inte bara vara lite smart och handla klapparna lite pö om pö och inte sista veckan/dagarna innan just den stora dagen. Onödig stress är min tanke! Dessutom är det ju sjukt långa köer! Jag skulle nog svimma av tråkighet i komb med värmeslag! Nä, julstress är helt enkelt inget för mig!
Och sen denna hysteri angående att det ska vara så himla många paket osv. Varför egentligen? Jag tycker ofta att det bara känns som man byter pengar med varandra (iaf när det kommer till oss vuxna). Och tänk de människor och barn som inte ens kan fira julen pga fattigdom eller dåliga familjerelationer m.m. Jag skänker dem mina tankar, även om jag skulle vilja kunna göra så mycket mer än så!
Jag tycker julen handlar om kärlek och gemenskap. Släkt/vänner träffas och äter en traditionell julmiddag och fikar och bara rår om varandra. Sen tycker jag också att julen är viktigast för barnen.
Man ska vara tacksam för det man har, inte "förvänta" om mer bara för att det är ... !
Tänk till är vad jag önskar att alla gjorde oftare.
Det jag mest önskar mig detta år och som alla andra år är bättre hälsa och ett glatt nytt år! Undrar om det är tomten, ödet eller jag som ska "ge" mig det?
God Jul!
relationer...
Varför vågar inte folk bara säga ifrån eller vad de tycker till en annan människa, istället för att köra med ignoration och rinna-ut-i-sanden verktygen? Det sårar mer än ett rakt svar/tycke.
Det skulle vara så mycket lättare om alla människor kunde vara raka och ärliga istället för att gå runt den heta elden eller vad man nu vill kalla det.
Sen har jag också kommit att tänka på en annan sak...
Varför är det så att det är svårare att knyta starka nya vänskaper som vuxen människa än som barn?
Kan folk sluta vara så himla rädda och ge varandra en större chans än bara en bekantskap? Eller, att folk inte verkar våga bryta loss från "sina egna" vänskapskretsar och söka nya och även släppa in nya människor till "de sina egna"?
Jag har iaf märkt att det är svårt, för folk verkar inte våga öppna sig så mycket så att det blir en riktig själsfrände-vän. Eller så har väl jag fel uppfattning eller bara otur att inte hitta dem?
Life is a bit boring at the moment, särskillt när min bästa vän är på andra sidan jordklotet! Jag saknar henne obeskrivligt mycket!
Friends are forever? Bara de som är hjärtats viktiga och sanna.
Just smile
Smile with your eyes, make them shine
Smile with your heart and make it hop
Smile all through and true
Smile all your days
Just smile...
Angående jobb!
Jo juste, har glömt att meddela hur det har gått med jobbet(en) jag sökte!
Det var som såhär, jag fick jobbet som ansvarig kassa/posthantering! Men jag kände att jag blev "tvungen" att tacka nej, då lönen skulle sjunkit med ca 5000 kr netto! Detta pga av att ändra kvälltider till dagtider och utan fast månadslön. Eftersom det bara var timlönsbaserat så kände jag att det inte var någon idé. Sen också pga att det var längre till jobbet än vad jag har nu. Det roliga var också att när jag tackade nej till denna tjänst blev jag erbjuden en till direkt över telefon (på samma ställe självklart), men det var mindre timmar och jag skulle förlora mycket i lön där också. Men det känns bra att vara första prio på två tjänster och speciellt på en jag inte ens sökt! :D Eftertraktad på arbetsmarknaden är ju aldrig fel!
Får la se vad som händer inom den närmsta framtiden, kanske ändå startar eget företag snart ändå! Det skulle vara riktigt kul om det fungerade! :)
Velig
Hur ska jag göra? Vad vill jag göra? Vad bör jag göra? Till vilken nytta? Vad är bäst för mig? Nytt eller likadant? Det är så jäkla många frågor som jag inte riktigt har alla svaren till. Är det lika bra att låta bli då eller satsa allt? Tänk om jag visste svaret, vad glad jag skulle bli!
Jag pratar alltså om min arbetssituation! Ny arbetsplats eller inte, det är den stora frågan. Jag får panik bara av att vänta på "det där samtalet" när de berättar hur det har gått. Får jag jobbet eller inte, och vad ska jag svara om jag får det? :S
Detta är vad jag kommit underfund med:
Fördelar med nytt jobb:
¤ Nya arbetskamrater.
¤ Nya kunder.
¤ Nyare arbetsuppgifter.
¤ Ansvarsområde.
¤ Miljöombyte.
Nackdelar med nytt jobb:
¤ Längre avstånd till jobbet.
¤ Saknaden av nuvarande arbetskamrater.
¤ Eventuellt lägre lön.
¤ Oviss schemaläggning/tider för arbetet.
¤ Ej heltidsanställning, samma som jag har nu.
¤ Timanställning, igen.
Det jag var ute efter när jag sökte nytt jobb var en utmaning och en heltidstjänst med fast månadslön, helst dagtid måndag till fredag. Men det är inte längre möjligt med det sistnämnda för de var redan tillsatta. Då återstår utmaningen och den kommer definitivt att stanna kvar.
Men samtidigt så tänker jag i det långa loppet, vill jag jobba inom butik/Coop mycket länge till eller är det egentligen så att jag behöver ett helt miljöombyte, helt andra arbetsuppgifter och kunskaper? Jag är ju inne på att vilja hålla på med smink och kanske starta eget, då kanske jag hellre kan stanna kvar på mitt nuvarande arbete tills jag vet exakt hur jag ska ta den idén vidare?
Jag har även pratat med min chef om att få lite mer ansvarsområden så att jag i alla fall utvecklas på min nuvarandet arbetsplats. Det fanns möjligheter där och jag kommer att få börja med tre lite mindre områden. Det är ju i alla fall ett plus för framtida arbetsansökningar!
Det finns andra saker som också har blivit lite mer positivt på min arbetsplats som påverkar mitt beslut att bli svårare att ta också! Bättre kommunikation mellan arbetskamraterna, ny rolig personal, uppskattning osv.
Så nu står jag här och undrar, kan jag nöja mig med detta eller är det bara att jag fegar ur som gör att jag kommer in på dessa tankar? Tänk om man kunde ha en person eller något som viskade svaren i ens öra?!
Please, tell me what I should do?!
