Musikstund!
Visst är det skönt att bara kunna sitta ner vid datorn eller vart nånstans som helst och bara lyssna på sin musik? Love it! Så himla älskvärt, tack för att den finns och för de som skapar/skapat den!
En dröm jag alltid haft är att vara artist, men har jag vad som krävs? Mod, styrka, tillräcklig talang, fysik, psyke? Är inte säker på allt det tyvärr. Men man vet ju aldrig :) För nu blir det mest sång och show hemma :P
Det jag ville med det här inlägget var mest att hylla musiken! Det bästa som finns i alla lägen och i alla olika former :)
Musik <3
Denna kanske man skulle tatuera in en dag? Lägga till lite annat också så blir det perfa!
Kommentarer, 0stDålig på att uppdatera!
Men nu kommer det några fler inlägg på rad här nedan istället :)
Äntligen!
Kort och gott blev det såhär:
Tog foto i två olika ljus, lika bra tyckte jag :)
Jag är nöjd med frippan :)
Ida 4 år!
Lilla sötingen Ida-fida (kusindotter) har hunnit blivit hela 4 år stor! Jädrans vad fort tiden går när man tänker på att de små blir större... får en plötsligt att tänka på sin egen ålder lite mer!
Kalas var det såklart också, med tårta och hela köret! Självklart var det en roooosa tårta, så rosa som den bara kunde bli! Duktigt jobbat mamma-Lotta! :)
Här kommer en liten bild på det hela:
Efter kalaset åkte jag vidare till Huddinge och träffade Sofieeee! Det var kul att komma hem till hennes och karlns "nya" lägenhet! Jag har inte hunnit släpa mig dit sen de flyttade in för ett halvår sen. DÅLIGT av moi, jag vet!
Men men, det var trevligt. Vi pratade en del, de käkade wok och jag knaprade lite godis under tiden :) Vi kollade på första delen av Pirates of the Carribean - till världens ände, som gick på tvn :) Sedan åkte jag hem vid 22 tiden. Det tyckte ju vi var en lagom tid för då skulle jag inte komma hem så sent....Ha, trodde jag ja...SL i ett nötskal som vanligt: FÖRSENINGAR. Slutade med att jag kom hem till 00.00...
Men jag stötte iaf på trevligt sällskap på buss-och gångresan hem :) Så det var ju positivt i det hela iaf!
Juldagen!
Juldagen; årets största utgångsdag, för de som tycker om att roa sig på det sättet! Och jag tycker ju det är roligt, så det är väsentligt för mig :)
Dagen började med att jag och mor begav oss till min mors bror :) Julmiddag med skinka och alkoholhaltiga drycker vankades! Kl 14.15 var vi där, lite småsena. Men fint folk kommer alltid sent? :)
Väl där träffade vi ett trevligt vänpar till mors bror och fru och även min lilla kussefin (haha kommer få skit för att jag säger lilla i know it!)
Jag hade jätteroligt hos morbror, vi dansade omkring i vardagsrummet och skrattade väldigt mycket! Helt normal visit hos dem helt enkelt!
När klockan började närma sig 18 så var det dags för mig att dra mig hemmåt, eftersom jag väntade folk till 19!
Sedan var kvällen igång! Gästerna(vännerna) kom och kom och kom :) vi hann bli 11-12 st tror jag :) Mycket kul och lyckat förkör hos mig, var så att folket egentligen ville stanna kvar hemma istället för att gå ut. Men det gick ju inte tyvärr (bor ju inte hemma hos mig själv) så man behöver ju ta hänsyn också, jösses! :D
Väl nere på stan så hamnade vi på Stanleys och hade det riktigt roligt! Mycket dans blev det och mycket vatten! ! drink hann jag med! :) Alldeles lagom!
Summa kardemumma blev det en alldeles ypperligt lyckad kväll! Tack alla som var med och gjorde den till det! :)
Tyvärr så blev det inga bilder under kvällen, hade inte tid att tänka på kameran helt enkelt (som vanligt när man har det som roligast) Man skulle behöva anlita en kameraman varje gång man ska göra något så blir minnet sparat även på bild!
dan före dopparedan
En sak jag funderar över är alla som julstressar i julhandeln. Varför inte bara vara lite smart och handla klapparna lite pö om pö och inte sista veckan/dagarna innan just den stora dagen. Onödig stress är min tanke! Dessutom är det ju sjukt långa köer! Jag skulle nog svimma av tråkighet i komb med värmeslag! Nä, julstress är helt enkelt inget för mig!
Och sen denna hysteri angående att det ska vara så himla många paket osv. Varför egentligen? Jag tycker ofta att det bara känns som man byter pengar med varandra (iaf när det kommer till oss vuxna). Och tänk de människor och barn som inte ens kan fira julen pga fattigdom eller dåliga familjerelationer m.m. Jag skänker dem mina tankar, även om jag skulle vilja kunna göra så mycket mer än så!
Jag tycker julen handlar om kärlek och gemenskap. Släkt/vänner träffas och äter en traditionell julmiddag och fikar och bara rår om varandra. Sen tycker jag också att julen är viktigast för barnen.
Man ska vara tacksam för det man har, inte "förvänta" om mer bara för att det är ... !
Tänk till är vad jag önskar att alla gjorde oftare.
Det jag mest önskar mig detta år och som alla andra år är bättre hälsa och ett glatt nytt år! Undrar om det är tomten, ödet eller jag som ska "ge" mig det?
God Jul!
Rewind...
Med isbitiga kinder slår jag mig ner hos handterapueten, lite nervig för vad som komma skall.
Jag får lägga upp den gipsade armen på ett bord. Hon tar fram en variant av en sax och tar tag i min arm och börjar klippa. Det känns att hon är där med saxen och bökar. Men det mest läskiga kom när hon var klar med uppklippningen...Hon börjar bryta loss gipset. AJ säger jag bara. Kändes som att det var armen hon bröt, nästan (med en gnutta överdrift). Men det värsta kom ändå nu, att se armen.
Jag skulle ha velat sett min egen min... Jag kände obehag, ungefär som att ha sett ett spöke eller en död människa. Det går inte riktigt att beskriva känslan... Äckligt var det iaf, trodde jag skulle börja grina, men icke jag inte. Nej, usch det var inte en kul upplevelse, mår illa bara jag tänker på den synen!
Armen är mindre än den andra, man ser skillnad. Har inte mycket muskulatur eller styrka i lederna runt handleden, tummen och armen. Men det ska jag genom sjukgymnastiska övningar nu träna upp. vilket gör rätt ont det med, men jag vet ju att det inte är någon fara iaf att det gör ont.
I ca 4-6 veckor ska jag göra gymnastik och sedan vara återställd till normal styrka. SKÖNT!
Så nu måste jag säga att det är ovant att vara utan gipset. Helt otroligt vad kroppen är anpassningsbar... nu ska jag försöka avvänja mig att använda höger hand till precis allt. Rewind to normal is on!
4:e Advent
Vad tiden går fort! Det är bara 5 dagar kvar till självaste Julafton, helt sjukt. Det har iaf inte hunnit landa i mitt huvud än iaf, jag vet inte hur det är för er?
Fjärde i advent är det denna söndag, mysigt att tända det sista och längsta ljuset i adventsljusstaken! :)
Tidigare idag var jag och mamma en sväng till jobbet och hälsade på, surrade bland annat lite om morgondagen då det vankas julbord på Glashyttan :)
Efter svängen till jobbet så gick vi vidare till mammas vän Inger, där vi drack glögg och åt en julkaka. Det var trevligt :)
Nu ska jag dricka lite mer Glögg och äta lite godis här hemma med mamma och systeryster. WE LOVE GLÖGG!!!
Jag hittade en fin liten bild:
(inte för att jag har någon riktigt bestämd dag jag tar fram julgranen men men)
Tjingeling!
Frisyrkris!
Det ser ganska så tråkigt ut just nu med en utväxt på 3cm (om inte mer) och olika blonda nyanser i hela resterande håret...
En säger "du ska vara blond" en annan säger "Gyllenbrun" eller ljusbrun osv. Jag själv skulle vilja vara blond, men mitt hår vill inte det längre, tyvärr. Det går av mer å mer...
Då kommer nästa fråga, ska jag ha det långt eller lite kortare eller hur ska jag ha det? Håret skulle må bättre av om det fick bli mycket kortare, men det skulle inte jag. Vill ju ha långt hår! Men jag får nog göra något där emellan...
Uppklippt? rakt avklippt? kort page? lång page? lugg? sne lugg? allt lika långt? Jösses finns ju sjukt mycket olika frisyrer att välja på! Får nog kolla lite i olika tidningar...
Däremot så är jag lite lat av mig, så jag vill ju helst ha ett "funkishår" som inte behöver göras så mycket med. Att frisyren inte varje dag måste formas. Det orkar jag inte med, inte med mitt självfall...
Några tips? Är jättetacksam för era åsikter :)
Lunch på stan
Väl nere på stan mötte jag upp söta lilla Linnéa utanför HM entrén. Vi gick omkring och gjorde lite småärenden för att få våra magar att bli lite hungriga innan vi beslutade oss för att gå till greken och äta. När vi kom dit så var det knökfullt, så vi gick in i närliggande butiken Inn och Finn som har mycket smått o gått för de flestas plånbok får jag nog påstå. En sån där roligt stökig affär fullproppad med diverse olika inredningsartiklar + husgeråd och hygienartiklar. Om ni som inte är från Södertälje läser detta, så tycker jag ändå att man ska besöka denna butik om man ändå råkar vara här i krokarna!
Men för att återgå till lunchen. Vi mötte upp Camilla också precis innan vi gick tillbaka till Greken! Så nu var vi tre stycken :) wie 2 flugor (i detta fall vänner) på samma gång, perfa! :)
Det var riktigt härligt att träffa dessa två, händer ju inte allt för ofta längre tråkigt nog. Man tar sig tid alldeles för sällan tycker jag!
Maten var god också, inte allt för ofta man käkar på greken heller längre. Men det är ju kul att kunna "lyxa" till det i vardagen ibland :)
Efter vi var klara så gick vi vidare en stund på stan. Flickorna hittade en julklapp till deras far, dock inte deras mor. Men det skulle lösa sig vid ett senare tillfälle. Ja, Linnéa och Camilla är syskon, ni är inte förvirrade, ni har förstått rätt :)
Linnéa som är utbildad tandhygienist tipsade mig om bra hygien för tänderna, så vi gick in och gjorde apoteket osäkert :D Nu har jag massor med bra och viktiga instrument, för att hålla tänderna friskare!
Summa kardemumma så har det hittills varit en skön och uppfriskande dag!
Nu ska jag och mamma ta och gå ner till mitt hem och kolla posten, se om det kommit något ehm roligt?
Tjolahopp i en galopp! :)
Här är bilderna jag lovade:
ding dong, vad händer?
Som ni märker bor jag alltså hemma för tillfället och kommer göra det på obestämd tid(minimum 2 v). Detta pga att Peab ska komma och fixa en liten vattenskada jag hade för ett tag sen. Det är tydligen väldigt blött så de är tvungna att åtgärda det nu...Jag tänker först; Vad mer ska hända? Räcker det inte med att handleden är paj just nu? Sedan tänker jag; jaja jag är stark, jag klarar detta. Det spelar ju ingen roll, för det måste ju göras.... Så nu är alla mina möbler flyttade till ett annat ställe och jag själv till mamma. Än så länge fungerar det, får hoppas att det gör det under hela tiden...
Förövrigt så knallar det och går. Jag kämpar på med att vara enhandad, börjar vänja mig nu och komma på olika sätt för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det tog 1 vecka att lära sig knäppa jackan i ett någorlunda snabbt tempo, klä på/av sig gick väldigt fort att vänja sig vid, däremot att duscha är fortfarande jobbigt. Måste plasta in hela underarmen och tejpa, inget vatten får komma på gipset för då blir det mjukt. Sen är det svårt att tvåla in sig osv, ingen har iaf klagat på min hygien hittills så jag är nog rätt duktig ändå, haha. Jag kommer vara SJUKT GLAD när jag "får tillbaka" min vänsterhand och arm! (tur i oturen iaf att det inte var höger handled som pajja, det är jag glad över)
Måste säga att först när jag fick redan på att jag skulle vara sjukskriven i 5 veckor, att jag skulle vara hemma så länge, trodde jag att jag skulle bli galen...men nu när jag har varit hemma ca 2 ½ v så känns det mera som en ledighet fast den är lite mer bökig och öm. Men nu har jag haft tid och möjlighet att leva som en "normal" människa som kunnat ha ett liv, inte jobba när alla andra är lediga tex. Jag har kunnat tagit det lugnt och samtidigt haft tid att vara social! Det känns väldigt viktigt och härligt!
Jäklar vad långt inlägg det blev! Får börja skriva oftare istället, haha!
Nu säger jag På återseende!
relationer...
Varför vågar inte folk bara säga ifrån eller vad de tycker till en annan människa, istället för att köra med ignoration och rinna-ut-i-sanden verktygen? Det sårar mer än ett rakt svar/tycke.
Det skulle vara så mycket lättare om alla människor kunde vara raka och ärliga istället för att gå runt den heta elden eller vad man nu vill kalla det.
Sen har jag också kommit att tänka på en annan sak...
Varför är det så att det är svårare att knyta starka nya vänskaper som vuxen människa än som barn?
Kan folk sluta vara så himla rädda och ge varandra en större chans än bara en bekantskap? Eller, att folk inte verkar våga bryta loss från "sina egna" vänskapskretsar och söka nya och även släppa in nya människor till "de sina egna"?
Jag har iaf märkt att det är svårt, för folk verkar inte våga öppna sig så mycket så att det blir en riktig själsfrände-vän. Eller så har väl jag fel uppfattning eller bara otur att inte hitta dem?
Life is a bit boring at the moment, särskillt när min bästa vän är på andra sidan jordklotet! Jag saknar henne obeskrivligt mycket!
Friends are forever? Bara de som är hjärtats viktiga och sanna.
